Törnsfalls hembygdsförening

                                                                                                                                                      Tillbaka till AIF:s förstasida              

Almviks Idrottsförenings Historik 1933-1983.

Med glimtar från bl.a. Bandy, fotboll, skidor, orientering och allmän idrott.

 

Minnesanteckningar nedskrivna av Evert Gustafsson.

 

 1931 startade den idrottsliga föreningsverksamheten i Almvik. Det var folkskollärare Arne

Nordgren samlade oss skolpojkar till en träff för att bilda en skolidrottsförening, så att vi i ha

möjlighet att avlägga prov för skolidrottsmärket.

 Föreningen namn blev Almviks skolas IF. Folkskollärare Nordgren blev därvid självskriven

ordförande och jag utsågs till kassör. Vem som valdes till sekreterare kommer jag inte ihåg.

Kanske var det Hugo Nordberg, för han var en av de bättre i klassen på att skriva.

 Åke Kellin, som på den tiden var bokhållare vid Blekhems gårdskontor, hade ett idrottsligt

förflutet somen av Smålands bästa 400-meters löpare, inspirerade oss skolbarn. Han blev

tillsammans med våra magistrar Olof Pettersson och Arne Nordgren utmärkta instruktörer.

Eftersom vi saknade idrottsplats fick vi själva söka upp lämpliga ställen för våra övningar. Jag

minns att vi ofta höll till uppe i Malmerna där vi tränade starter, längdhopp och korta löp-

sträckor. 

 Jag har talat med kanslichefen på Smålands Idrottsförbund Lars Tegnér och han har bekräftat

att Almviks skolas IF vann inträde i Smålands Idrottsförbund 1932. Något medlemskap i

Riksidrottsförbundet kunde inte spåras bland de arkiverade handlingarna.

 När vi, som var med och bildade Almviks skolas IF, hade slutat folk- och fortsättningsskolan

och inte längre fick vara med i skolidrotten framkom önskemål att föreningen skulle namn-

ändras till Almviks IF. Detta skedde 1933. Eftersom folkskollärare Nordgren flyttat från Almvik

blev Per Arvidsson vald till ordförande i Almviks IF och jag fick behålla förtroendet att

vara kassör. Jag erinrar mig att vår första medlemsavgift var 15 öre i månaden.

 Våra aktiviteter var fotboll, bandy, allmän idrott och skidåkning. Svårast var det att spela fotboll

då vi saknade egen bollplan och fick därför hålla till i olika hagar och ängar. Några plan-

svårigheter hade vi däremot inte när det gällde bandy. Då var det sjön Bleken som var vår

match och träningsplats, men det hände någon gång att vi spelade på "saltsjön" utanför Varvet

om isen på Bleken inte var bra. Ibland var det svårt att få en spelbar plan. Särskilt svårt var det

om det snöat på lördagsnatten. Då fick både spelare och intresserade hjälpas åt att skotta snö

på söndagförmiddagen så att matchen kunde spelas på eftermiddagen. Jag kommer ihåg att vi

hade några lokala skidtävlingar och där var alltid Per Arvidsson bäst.

 1935 kom Erik Carlsson, som biträde till Daléns affär, och det betydde mycket för Almviks IF.

Han hade tidigare spelat både bandy och fotboll och visste hur organisationen skulle vara. Vår

första åtgärd var att framföra vårt önskemål till Blekhems gårdskontor att få disponera ett

område vid Skogstorpet som vi ansåg vara lämpligt som fotbollsplan. Inspektor Jansen kunde

inte lova något utan grevinnan Nordenfalk uppvaktades och gav sitt löfte om vi inte störde

familjen Karlsson som bodde i Skogstorpet.

 Vi började med stor tacksamhet att iordningställa området. Först var det fotbollsmålen som

kom på plats och stolparna framför familjen Karlssons köksfönster där vi måste hänga upp

skyddsnät vid varje match eller träning. Trots alla försiktighetsåtgärder hamnade bollen

olyckligtsvis på köksbordet. Vi grävde också en längdhoppsgrop så vi kunde fortsätta med  våra

idrottsmärkesprov. Höjdhoppsställning hade vi skaffat oss tidigare. När planfrågan fått sin

lösning försökte vi på alla sätt tigga ihop pengar till fotbollsdräkter. Skor, skridskor och

bandyklubba var på den tiden personliga tillhörigheter som var och en fick hålla sig med. En stor

hjälp fick vi av konstnären Ernst Leonard. Han skänkte flera tavlor som vi lottade ut och gav oss

pengar till vår första klubbdräkt - blå tröja och vita byxor-. 

 Vi ritade själva vårt klubbmärke och Sporrongs i Stockholm svara för tillverkningen.

 Vårt fotbollsutbyte blev vänskapsmatcher med lag från närliggande orter. Platser som Elmars-

rum, Björnsholm och Frösvi (Hummelstad) besökte vi ofta. Till en början blev det bara förluster,

men så småningom hände det att vi lyckades med en eller annan vinst. Oftast företogs resorna

till och från matcherna på cykel och med bland idrottsgrejorna fanns alltid ett smörgåspaket.

När vi någon gång åkte taxi betalade vi givetvis resan själva.

 På vintrarna blev det vänskapsmatcher i bandy mot lag från Loftahammar, Edsbruk, Odensvi,

Fårhult och olika kvarterslag från Västervik som Alléns BK och Österpojkarna. Gamleby,

Gunnebo och Ankarsrum var även på den tiden bygdens bästa i bandy så någon match mot

dessa vågade vi oss inte på. Vid ett tillfälle, som jag kommer ihåg, bjöd vi in Gunnebo B-lag

och med i laget var flera A-lagsspelare. Det blev givetvis storstryk, men vad gjorde väl det. Vi

hade mött ett lag som kunde spela bandy vilket var en nyttig lärdom. Vi gladde oss mycket när

deras lagledare efter matchen kom över till oss och berömde vår minsta spelare för en bra

laginsats. Det var Stig Norman som dribblade friskt med sina större och kunnigare motspelare.

Vår största seger vann vi mot Loftahammar med 16-1.

 Då jag 1937 flyttade från Almvik upphörde mitt engagemang i föreningen, men jag har alltid

försökt följa Almviks IF i lokalpressenvar jag än bott.

 Jag önskar Almviks IF en fortsatt framgångsrik verksamhet och gratulerar till de första 50

åren.

                                                                        Evert Gustafsson A.I.F.:s förste kassör

 

  Det var oroliga tider i bygden under senare delen av 30-talet, föreningsarbetet blev lidande och

verksamheten lades ner en tid. Så kom kriget och försvårade ytterligare möjligheterna att få ett

fungerande föreningsliv då beredskapen lade beslag på än den ene, än den andre av spelare och

funktionärer. 1943 togs emellertid nya friska tag. Då spelades tio fotbollsmatcher under

sommaren och i oktober valdes en ny styrelse. Så var då föreningens verksamhet igång med

de olika sektionerna: Idrott, fotboll, vinter och bandysektion, plankommitté och inte minst

viktig kaffekommittén. Oskar Green ordförande, Stig Norman, Tage Uddman, Carl Norman,

Lennart Persson och kassören Erik Carlsson bildade den nya styrelsen, som den 13 oktober

1943, jämt 40 år sedan, valde att leda Almvik IF i ett förhoppningsvis framgångsrikt nytt

tidevarv. Efter krigsslutet kom verksamheten igång på allvar. Man ville deltaga i olika seriespel

i fotboll och bandy, och sökte inträde i Smålands Fotbollsförbund och Svenska Fotbolls-

förbundet, även Smålands Bandyförbund och Svenska Bandyförbundet. Då AIF tidigare varit

medlem i Svenska Idrotts-förbundet ansökte man nu om återinträde, vilket beviljades efter

diverse inbetalningar av årsavgifter. För att få igång en riktig tävlingsverksamhet beslöt

man ansöka om inträde i SmålandsOrienterings-förbund och Svenska Orienteringsförbundet.

 Seriespel i fotboll kom igång, Norra Tjust-serien. Resultaten var inte alltid så lysande, men man

kämpade på. En drivkraft var lagkaptenen Ebbe Pettersson som år 1949 deltog i samtliga 22

matcher.

 Bandy spelades när isen lagt sig på sjön Bleken, menäven saltsjön användes ibland. Starka

armar skottade snön från planen, häst och plog användesockså och många var engagerade

för att matcherna skulle kunna spelas. Man deltog i distriktsserier med mer eller mindre lysande

framgång. En drivande kraft inom bandyn var dess lagkapten Stig Norman. Ny spelardräkt, röd

tröja- vita byxor inköptes, målburar tillverkades och övrigt material fick spelarna hålla sig med

själva, dock inköptes så småningom bandyklubbor till laget.

 Orientering och terränglöpning hör också till AIF:s uppskattade verksamhet. Flera tränings-

tävlingar hölls varje år och AIF var även värd för andra klubbar som förlade sina klubb-

mästerskap till Almvikstrakten. Från de resultatlistor som hittats kan nämnas några som

visat sig på styva linan mer än en gång, nämligen bland seniorer Otto Andersson, juniorer

Henry Johansson och bland damer Inez Svensson. Det hände även att man ordnade

nattorienteringar och vintertid olika skidtävlingar.

 När Erik Carlsson år 1949 flyttade från Almvik blev AIF utan ordförande. Erik som var med

redan i början på 30-talet hade varit AIF trogen i alla år, och från 1946 som dess ordförande.

Hans mantal axlades av Per Norman, som kom att bli AIF:s ordförande under många år framåt.

 Föreningens fotbollslag berättar på sina resultat och i den pokalturnering som AIF sätter upp

1950 tar AIF den första inteckningen i vandringspokalen. Även seriespelet går bra, laget

hamnar i mitten på tabellen och följande år inleder man våromgången som serieledsre.

På den tiden inleddes seriespelet på hösten och avslutades på våren.

 Även 1951 tar AIF.s lag hem pokalturneringen och 1952 tas den tredje inteckningen och därmed

hemförs pokalen för alltid. Stort jubel.

 Under 50-talet  spelades åtskilliga fotbollmatcher men även inom bandyn spelades en del. Man

anordnade olika orienteringstävlingar, skidtävlingar och friidrottstävlingar. Några duktiga

friidrottare som fick fina resultat var Lars Nilsson klass 5-6, Lage Jakobsson klass 7-8 och i

juniorklassen Jonny Adolfsson. Orienteringstävlingarna samlade många startande. Ofta toppas

resultatlistorna av Rune Svensson och Gunnar Lindberg seniorer, och juniorlistan av Lennart

Hasselgren och Göran Strömbäck. I klassen oldboys fanns ofta föreningens ordförande Per

Norman i toppen på resultatlistan. Även fotbollen har sina profiler. En duktig målskytt var

Bertil Nilsson och Per-Olof (Svensson) Steinholyz en annan. Under 1956 års höstömgångs tolv

matcher vann AIF sex matcher, fem oavgjorda och en förlorad. Målkvoten blev 39 - 22 och av

dessa 39 mål gjorde Bertil 21 och Per-Olof 10. Efter våromgångens slut hamnade laget  på andra

plats i serien.

 Ett ständigt återkommande problem inom de flesta föreningar är pengar, det vill säga bristen på

pengar. Så också inom AIF. Alla sätt att få in några slantar prövades. Man höll paketauktioner,

ordnade fester och olika slag av lotterier. Som en röd tråd genom alla årens protokoll går en

begäran om att få anordna lotterier som alltid givit ett gott tillskott i föreningens kassa. En eloge

till alla som hjälpt föreningen att sälja lotter och till dem som stöttat AIF genom att köpa dessa

lotter.

 Sommarfester ordnades till allas glädje. Ett år var dragplåstret en match mellan ett "damlag"

och ett "gubblag". I ett mopedrally segrade Rut Green. Fest var välbesökt och på stod naturligtvis

kaffeservering och lotteriförsäljning.

 Man hade även bya-turneringar i fotboll mellan Blekhem, Pilgatan, Kårby och Almviks by.

 Fotbollen hade en fin start på60-talet. I Tjustseriens sluttabell 1960 låg AIF på en hedrande

andra plats. Nu blir det mer och mer enbart fotboll i föreningen. Den nybildade damklubben

erbjuder sig att gratis tvätta lagens spelardräkter, detta tas tacksamt emot. Damklubben med

dess ordförande Gudrun Persson i spetsen jobbar ihärdigt med att samla in pengar på olika sätt. 

 I slutet av 50-talet fick AIF tillgång till en egen klubbstuga, Skogstorpet. Det var baron Norden-

falk som upplät huset till idrottsföreningen. Men stugan var i dåligt skick och en renovering

nödvändig. Man började så smått med utomhusarbetet, rödfärgning, nya fönster och ny dörr.

Längre in på 60-talet fortsätter arbetet inomhus och damklubben är naturligtvis med och

skänker till inventarierna.

 Även fotbollsplanen skall genomgå en omläggning. Detta tar sin tid och många arbetstimmar

läggs ner av både spelare, styrelsen och andra. AIF ansöker om ett bidra från kommunen på

8000:-. Styrelsen har kontaktat entreprenör Lennart Karlsson som gjort ett kostnadsförslag

och nu ska planen äntligen bli klar.

 Några år i på 60-talet är AIF:s nestor Oskar Green tillbaka som ordförande för ett par år. Oskar

har nu 20 års arbete inom styrelsen för idrottsföreningen bakom sig. Efter Oskar Green får

Bertil Karlsson överta ordförandeklubban i ett års tid och när Bertil flyttar från Almvik väljs

Rune Svensson till ny ordförande.

 1963 har AIF ett utomordentligt bra pojklag i fotboll. Deras ledare är Henry Nilsson och det är

hans skicklighet och energi som sporrar pojkarna. De lyckas vinna den pojklagsserie som

Västerviks-Tidningen arrangerat och vid årsmötet 1964 blir laget hyllat med diplom, man

hurrar för  dem och de fotograferas naturligtvis också. Även Henry får ett "leve" utbringat för sig. 

 Hösten 1964 gör AIF en slutredovisning på kostnaderna för omläggningen av fotbollsplanen.

Den är nu klar att tas i bruk ochman planerar detta till sommaren 1965 med pojklagspokal.

Inbjudna lag är Storsjö IF och Hummelstad IF. Nytt material iköps till planen, bland annat

målställningar med nät,man köper också nya träningsoveraller till seniorerna för att de skall

ha en enhetlig klädsel vid sina träningsmatcher på vårarna. Till allas trevnad ordnas en logdans

i Stolphagen, och damklubben som alltid är på alerten ordnar med hembakat bröd och kaffe.

 AIF såg flera nya ordföranden i ledningen under 60-talet, Lennart Persson, Tomas Johansson

och mot slutet Rune Svensson igen. De som hade hand om skötseln av Malmavallen, som

fotbollsplanen kallas, ville ha en större och bättre gräsklippare. Olika lotterier, bingo och bidra

från damklubben gav pengar till detta inköp.

 AIF:s pojklag är ett glädjeämne, då fotbollen i övrigt inte går så bra. Det hände att seniorlagen

fick lämna "walk-over" för att senare dra sig ur serien. Men seniorena kommer igen, pojkarna

börjar bli för gamlaför pojklagen och ett juniorlag bildas. 1970  spelar AIF i Tjust reservlagsserie

och nu är fotbollen på uppgång igen.

 Den nya flugan "bingo" har styrelsen nappat på. På Värdshuset Hjorten anordnas bingoaftnar

och dessa tillsammans med tombola- och kvicklotterier ger föreningen en god ekonomisk grund.

 Nytt i AIF är också damfotbollen. Det är Bertil Appelqvist som samlat intresserade damer och

tränar dem i fotbollens ädla konst. De spelar några träningsmatcher för att sedan delta i Korpens

damlagsserie. För seniorerna har Jan Jakobsson tagit ansvaret för träningen. Efter några dåliga

säsonger gör man nu allt för att kunna ställa ett representativtlag på benen. 1974 börjar laget

svagt i våromgången, men rycker upp sig och hamnar till slut på sjunde plats i division 6

Västerviksgruppen, den bästa placeringen på länge. Damlaget är inte sämre, tvärtom, efter en rad

fina matcher tar laget andra plats i Korpens damserie, endast Nervens damlag håller undan för

våra damers anstormning. Året efter 1975, ligger damlaget lågt och spelar endast tränings-

matcher medan däremot A-laget blir ett stort glädjeämne. Tack vare nya spelare av god klass

och idog träning under Kjell Fagerströms ledning gör laget en stark insats i division 6. En

tredjeplacering är mycket bra. Tredjeplacering blev det även för pojklaget som vid sommar-

uppehållet ledde sin serie.

 Vi talar om året 1975 och fredagen den 9 maj spelar AIF mot Frödinge på en nyomlagd och

inbjudande plan. Vilken glädje att kunna använda sin egen plan igen. På 60-talet  lades ju

planen om men den höll inte längre utan 1973 var det dags med en ny omläggning och efter

ett års tillväxt var planen klar till våromgången 1975.

 Det ordnades bingopromenader tillsammans med Västerviks-Tidningen och Korpen på sön-

dagarna och deltagare runt 100-talet varje gång är inte ovanligt. Folk åker från Gamleby och

Västervik för att gå på bingopromenad i vårt vakra Almvik. Vår klubbstuga renoveras, dock går

arbetet inte så snabbt. Det är svårt ibland att samla frivilliga till dessa arbetstimmar. Så små-

ningom får vi hjälp av snickaren David Johansson som tillsammans med eldsjälen Jan Jakobsson

ser till att Skogstorpet snart kan användas i full utsträckning som AIF:s klubbstuga.

 Vår damklubb är livligt i farten och drar in pengar till föreningen. Varje år skänker damerna en

stor summa pengar till AIF att använda till materialanskaffning med mera. Men intresset för

damklubben börjar avta, eftersom det nu är aktuellt att bilda en gymnastiksektion i föreningen

finner damerna det bättre att arbeta där. 1975 blir AIF medlem i Svenska Gymnastikförbundet,

det innebär att vi får skicka ledare på kurser, får möjlighet attköpa förbundets skivor och

program. Vi kan även sända deltagare till läger och tävlingar. Man sätter igång med flick-

gymnastik, det är populärt och skolan är full av aktiva gymnaster varje torsdagskväll. För att

kunna göra gymnastik i en skolsal krävs att den "röjs ur" först, d.v.s att alla bänkar skall bäras ut. Här kan man tala om intresse. Domgymnastiken, son startade 1964 i Konsuns regi, har varje

år haft fullt hus, trots dessa svårigheter. Intresset fö gymnastik har ökat och från att ha börjat

med en flickgrupp, finns nu två grupper där även pojkar är välkomna. Gymnastiksektionens

stora önskemål under alla åren har naturligtvis varit en riktig gymnastiksal att bedriva och även

utöka sin verksamhet i. 1979 arrangerade gymnastiksektionen en uppvisning på Malmavallen.

Det är gymnaster från Västervik, Gamleby och Almvik som visar ett program under Britt

Karlssons ledning. De skall delta i en masstruppuppvisning i Växjö, med anledning av Svenska

Gymnstikförbundets 75-års jubeleum, och ta chansen att få en extra träningiför resan. Samtidigt

har flickorna en fin uppvisning också och det hele blir mycket uppskattat. 

 De gemensamma aktiviteterna är populära. När AIF 1977 för första gången på länge planerar en

sommarfest, hjälps alla åt. På våra sommarfester blir det aktiviteter av olika slag: fotboll, drag-

kamp, lekar, tävlingar, ponnyridning, lotterier och servering. Många ställer upp och alla hjälps åt.

 1979 händer mycket i föreningen. Styrelsen har satt igåg ett stort lottsystem, kallat Interlott, där

intresserade kan köpa lotter. Man betalar under ett års tid cirks 150:- och lotteriet avslutas  med

en fest där alla lottinnehavare blir bjudna på supé och där vinstlistan  offentliggörs. Var fjärde

lott är en vinstlott och högsta vinsten är 2500:-.

 Intresset för att bilda skidsektion har ökat och det är nu dags att ansöka om inträde i Svenska

Skidförbundet. 1980 blir AIF medlem i Skidförbundet och nu kan man lösa licenser och skicka

deltagare till olika tävlingar. Skidsektionen börjar projektera en slinga i Malmerna för anläggning

av spår på vintern och för terränglöpning under sommarhalvåret.

 År 1980 börjar bra för A-laget i fotboll. I seriens första match slår Almvik nämligen Björnsholms

Goif på bortaplan med 14-1. Längre fram på sommaren spelas den nyuppsatta pokalen, skänkt av

bröderna Bengt och Ebbe Pettersson. Man spelar mot Björnsholm, Gunnebo och Överum och

Almvik tar första inteckningen. AIF har också spelat pokalmatcher i Tuna, och även där tog laget

en inteckning. A-laget kröner sin framgång under året med en hedrande andraplats i division 6,

mycket tack vare sin tränare Kjell Fagerström.

 Genom Gymnastiksektionens försorg får Almviks IF en klubbflagga, och vid alla hemmamatcher

kan besökare beskåda den i en av de flaggstänger som numera är uppsatta vid Malmavallen.

 Mycket har hänt de senaste åren, endast ett axplock kan nämnas. 1982 har AIF för första gången

två deltagare med i Vasaloppet. De tuffa grabbar som skidar mellan Sälen och Mora är Jan

Jakobsson och Jan Damberg.

 Ungdomsverksamheten blomstrar, många är de pojkar och flickor som varje vecka komme till

Malmavallen för att träna fotboll och kanske spela match. Intresset är på topp och detta har våra

duktiga ledare sin del i. En god och livlig verksamhet bland barn ochungdom borgar för Almviks

fortsatta föreningsliv.

 

 Många är de ledare som lagt ner sin tid och sitt intresse på AIF. Jag vill endast nämna de som av

föreningen valts till ordförande de senaste tio åren, nämligen Bengt Eriksson, Jan Jakobsson och

Kenneth Pettersson, som var för sig satt sin prägel på föreningen.

 

 Dessa rader är sammanställda efter genomgång  av protokollsböcker och anteckningar, genom

samtal med gamla AIF:are och genom verksamhetsberättelser. Ledsam nog saknas många av de

handlingar som kunde berättat mer för oss om AIF:s verksamhet genom åren, speciellt de av

äldre datum, men min förhoppning är att de viktigaste händelserna fått utrymme i denna AIF:s

historia. 

 Min beundran är stor för att personer som genom sitt intresse för idrott och föreningsliv satsat

en stor del av sig själva och sin fritid för Almviks Idrottsförenings bästa.

  

 

                                                                                               Almvik den 15 oktober 1983

 

                                                                                                  Inger Matsson  (sekreterare)

 

 

                                                                                                                                                     Tillbaka till AIF:s förstasida