Kungsholm - Torebo
Den 6 juni 2018 gjordes en vandring vid Kungsholm - Torebo. I strålande
solsken fick
besökarna reda på lite av historien om husen och de
som bodde där. Längre ner på sidan finns också några
berättelser om händelser från Kungsholm och
Torebo.
Kungsholm är en historisk plats som ligger vid
början av vägen från Almvik till Vimmerby, idag
kallad "gamla Vimmerbyvägen". Det var en passage
för många människor som skulle till och från
Västervik mot Blekhem, Kårby, Blackstad o.s.v.
Denna plats, som idag är Kungsholms gård var
också en samlingsplats för resande som skulle till Västervik. och sälja sina varor på
marknaden. Där tog man en stunds vila, träffades och slog följe på den långa vägen till den stora
och kanske farliga staden. Vägens dragning var då in på gårdsplanen där boulebanan är idag.
Kungsholm omnämns som Kongsholm i husförhörslängder ända fram till början av 1900-talet. Hur
namnet har tillkommit är inte känt, men enl. Eivor Jonsson, född och uppvuxen i gården Kungsholm så är
sägnen den att en kung är begravd där.
Huset har flyttats från Almvik till Kungsholm runt år 1868. Det låg då mellan nuvarande Nordenfalks-
gatan och "Matsonsgården" som ligger bredvid f.d. pensionärshemmet. Med huset flyttade Johan Fredrik
Sandberg med sin hustru Gunilla Helena f. Israelsdotter och sin dotterson Johan Alfred. Johan Alfreds far
flyttade från Almvik år 1866 och hans mor dog år 1868 i lunginflamation. Senare brukade Alfreds
Johan Sandberg gården och efter det hans son Einar Sandberg som sedan ärvdes av dotter Eivor som idag
äger gården. Eivor och maken Rolf Jonsson byggde ett nytt hus på fastigheten år 1975 där de själva bor nu.
Strax norr om Kungsholm ligger ett gravfält som omnämns vid inventering i slutet av 1800-talet samt på
1940-talet. Där finns resta stenar, endast två är stående och några har fallit omkull. Gravfältet är från
järnåldern 500 f.Kr - 500 e.Kr. Gravfältet ligger på en platå vid en brant slänt ner mot nuvarande E22:an.
Den branta slänten var strandlinjen mot havet för tusentals år sedan.
På höger sida av vägen, sett från E22:an låg det totalt fyra hus. Det första låg en bit nere i backen. Det
revs när vägen skulle byggas om. Kvar finns några körsbärsträd. Backen heter Kungsbacken, men
kallas oftast Kungsholmsbacken.
Nästa hus är den lilla stugan som ligger mitt emot
gården. Den tillhör Blekhems Egendom. År 1910
flyttade tegelbrännare Johan Alfred Jonsson dit.
När hans maka gick bort tidigt, fick äldsta dottern
Karin ta hand om hushållet. Hon bodde kvar i samma
hus till slutet på 1990-talet, och är kanske mest
känd som "badtant" i badhuset i Almvik. Efter år
2000 har det varit fritidshus.
I hagen som kommer efter den lilla stugan låg det
ytterligare ett hus. Släkten Broman kommer år 1861
från närbelägna Andersbo
.
Det är Jon Peter Broman med hustru och två söner, Gustav Albin
och Carl Johan, som bygger det nya huset vid vägen. Huset beboddes
av släkten Boman långt in på1900-talet. Dom sista som bodde i huset
innan det revs i mitten på 1950-talet var två ungkarlar som jobbade i
skogen på Blekhem. Det finns kvar på den ekonomiska kartan från
1944. Nu finns bara grunden och två stora lönnar som står kvar vid
vägkanten där infarten var.
Bilden visar Bromans hus och till höger Kungsholm östra där Johan Alfred Jonsson bodde med sin fyra
barn. Dottern Karin kom dit som 11-åring och bodde där till lite före sin död år 2000.
Det sista huset i Kungsholm ligger lite undanskymt. Det
ligger vid den gamla vägen där kurvan rätades ut. Huset är om
och tillbyggt men som början var ett enplanshus. I början på
80-talet byggdes också ett nytt hus en bit från den ursprungliga
fastigheten.
Hittebarnet i Törnsfall år 1900
Det är den 21 juni år 1900. Makarna Johan och Hilda Sandberg har enl. berättelse från Eivor Jonsson
(Eivors farfar och farmor) hade den här vårmorgonen rest till släktingar. Grannfrun Anna Broman hade
lovat att se till fåren i logen och när hon gjort det fick hon höra ett barn gråta. Gråten kom från en vagn.
I åkvagnen fann hon ett spädbarn, med en lapp på kläderna: "Var
god tag vara på mitt barn och fostra det ett år. Jag skall sända
pengar om åtta dagar. Det är svårt att släppa honom, det svider i
mitt bröst, men det får nog lov att gå, sök inte vidare efter mig.
Locknevi är min hemort, adjö. Om ett år kommer jag tillbaka.
Om ni inte vill ha honom så far till fattigvårdsordföranden i
Locknevi med honom. Jag reser i natt."
I Västerviks-Tidningen från 28 juni 1900 står att hon reser till
Indien, i en tidningsartikel från 1970-talet står det Italien. I hennes utflyttningsbetyg från Locknevi står det
Tyskland. Troligen flyttade hon aldrig utomlands.
Vem var barnet?
Han föddes den 5 mars år 1900 av pigan Amanda Amalia Ståhl, 20 år gammal. Hennes son var oäkta
Johan Axel Viktor Ståhl och föddes på fattigstugan i Locknevi. Efter sonens födsel vandrar/tar sig
Amalia till Västervik. Där inhyses hon hos olika familjer bl.a. änkan Karolina Nilsson i de norra
kvarteren.
Pojken Axel Ståhl drabbas av någon ögonsjukdom och vistas på lasarettet i ca en månad. Modern vistas
även hon på lasarettet. Amalia Ståhl lämnar Västervik den 19 juni och vandrar norrut. Med sig har hon sin
lille son. De kommer till Källsåker vid 2-tiden på eftermiddagen. Där berättar hon att hon ämnar lämna sin
son till fadern i Locknevi och sedan bege sig ut att tjäna. I Källsåker tillbringar de natten hos statfolket.
Vid 10-tiden på kvällen den 20 juni kommer de till Kungsholm och något motvilligt från arbetaren
Johan Fredrik Johnsson får de tillbringa natten där. Amanda Ståhl avlägsnar sig med sin son vid 5-tiden
på morgonen. Men istället för att taga av mot Locknevi har Amalia gått över vägen till Johan Sandbergs
bebodda lägenhet Kungsholm. (gården). Där har hon öppnat den blott tillskjutna dörren till vagnsboden,
ingått i densamma och nedlagt sitt barn uti en därstädes vagnstrilla.
Amalia gick sedan åter till Västervik och blev där häktad för barnamord av poliskonstapel Gustavsson.
Han beger sig till Kungsholm för att få in uppgifter om Amalias förehavande. Då man inte kunde se att
det förelegat någon fara för barnets liv eller att det hade någon kroppsskada så sattes modern Amalia Ståhl
på fri fot.
Familjen Sandberg såg ingen möjlighet att kunna ta hand om hittebarnet, så han överlämnades till
fattigvården i Törnsfalls socken.
Axel Ståhl flyttades senare till fattigstugan i Locknevi. En familj i Åninge i Locknevi hade en kortare tid
hand om honom, sedan blev han fosterson hos en Maria Eriksson i Kvistrum, Locknevi. Där växte han
upp,gick i skolan och läste fram.
Nu var det dags att försörja sig själv och blev då lilldräng i Skenninge, Djursdala. Han blev senare dräng
på en annan gård, också den i Djursdala..
År 1920 tog Axel Ståhl värvning vid Östgöta trängkår och därefter utbildade han sig till hovslagare i
Jönköping.
Efter utbildningen ingick han äktenskap och bosatte sig i Jönköping och fick en stor familj. Makarna
reste snart till USA och stannade där i elva år. Makarma fick åtta barn, fyra pojkar och fyra flickor.
När de kom tillbaka till Sverige började Axel arbeta på en vagnfabrik. Tre av döttrarna stannade kvar i
Utah i USA och bildade familjer.
Sin sista anställning hade han som maskinist vid Husqvarna Vapenfabrik, där han var tills han blev
folkpensionär.
Ibland blev Axel Ståhl tillfrågad om sin mor och svarade: "När min mor kunde överge mig då jag var
liten, så har jag ej heller frågat efter henne när jag blev stor."
Den 22/12 1967 åkte han till Aneby och på hemvägen mellan Aneby och Husqvarna råkade han ut för
en trafikolycka då han krockade och kom under ett långtradarsläp. Vid ankomsten till Jönköpings lasarett
var han död.
Axel Ståhl ansågs som en glad och förnöjsam person.
Vilka var barnets föräldrar?
Pigan Amanda Amalia Ståhl föddes den 4 oktober 1879 i Locknevi. Hennes far var skräddare i Biby i
Locknevi.
Amalia arbetade på tändsticksfabriken i Västervik. Men på försommaren 1899 lämnade hon sin
anställning och följde med en ung skeppare, Johan Viktor Johansson, på en treveckors sjöresa. Hon
bodde sedan hos Johan Viktors föräldrar medan fästmannen begav sig ut på en ny sjöresa. En resa
från vilken han aldrig återkom.
Den 24 oktober lämnade Johan Viktor med skonerten John hamnen i Stettin med kurs ställd mot
Karlshamn. Men fartyget försvann i djupet under en storm, med både manskap och last.
Amanda Amalia flyttade till Örebro och gifte sig Sandberg. Hon blev änka år 1926, och dog den 6
oktober 1946, 67 år gammal.
Torebo
Torebo, eller med den tidigare stavningen Thorebo, 
omnämns första gången i husförhörslängden 1807-
1815. Torpet ligger vid Mösjön på vägen in mot
Törnsfalls kyrka och tillhör även det Blekhem.
Det bodde många familjer under åren i Torebo.
På andra sida vägen låg det en liten ladugård där vägen till Törnsfalls Skytteförenings skjutbana är. Där
fanns också lite åkermark som sträckte sig upp mot Andersbo. Även i svackan ner mot sjön och där det
nu är skog mittemot stigen till badplatsen var det åkrar.
En tjärdal ligger det också bredvid stigen ner till badplatsen.
Torebo hotades av en skogsbrand 1947. Branden började vid Dunhall på Skvagerfalls marker, och
fortsatte över skogen mot Torebo.Vid Torebo göl mötte Blekhems brandkår upp med en motorspruta
som då kunde ta vatten från gölen och hejda branden. Edvin och Ingeborg Johansson, som då bodde i
Torebo fick evakueras då man inte visste om man kunde få stopp på branden.
Ett par andra händelser har också hänt i Torebo.
Den 25 nov. 1948 drunknade två pojkar i Mösjön. Det är sönerna till torparen Jonas Jonsson, som då
bodde i Torebo som förolyckades. Hur olyckan hände är inte känt.
En annan olycka hände den 12 maj 1906. Det var arrendatorn Karl Peter Simonsson från Sömsta som
omkommer vid en dikeskörning när hans hästar kom i sken i backen vid Torebo. Han hade varit i
Västervik och inhandlat konfirmationskläder till sin dotter Signe Augusta som skulle läsa fram i
Törnsfalls Kyrka den 2 juni. (Berättat av Ivar Johansson, Kallåker)
När Simonsson åkte från Sömsta sägs det att han tagit med sig ett vitt lakan, som han sedan blev svept i.
(Berättat av Torsten Nilsson, Svinnersbo)